www.scankollen.se

Blogg

Utforska vår blogg med insikter och nyheter om kroppsscanning.

Här delar vi expertkunskap, aktuella trender och praktiska råd för dig som vill lära dig mer om kroppsscanning och dess möjligheter.

Utforska kroppsscanningens värld

Här delar vi insikter och råd för att hjälpa dig fatta välgrundade beslut kring kroppsscanning och hälsa.

Tumörer i hjärnan

Vanliga symtom på hjärntumör

Eftersom hjärnan styr alla kroppens funktioner, kan en tumör orsaka en rad olika symtom. De kan komma gradvis eller plötsligt. Vanliga tecken inkluderar:

  • Huvudvärk: Detta är ett av de vanligaste symtomen, men det är sällan det enda. Huvudvärken kan bli värre över tid, vara ihållande och ofta kännas som värst på morgonen, ibland med illamående och kräkningar.
  • Epileptiska anfall: Anfall är ett mycket vanligt första tecken. De kan vara fokala (påverka en specifik del av kroppen) eller generaliserade (påverka hela kroppen). Vissa anfall kan vara mycket subtila, som en tillfällig förvirring eller kortvariga synstörningar.
  • Neurologiska bortfall: Detta innebär att en specifik funktion försämras. Exempel kan vara förlamning i en kroppsdel, svårigheter att prata, synproblem, försämrad balans eller koordinationssvårigheter.
  • Kognitiva och personlighetsförändringar: En tumör kan påverka hur man tänker och beter sig. Det kan leda till svårigheter med minne och koncentration, eller att ens personlighet förändras, till exempel att man blir mer passiv eller lättirriterad.

Diagnos och behandling

Om en läkare misstänker en hjärntumör, är en magnetkameraundersökning (MR) den vanligaste metoden för att ställa diagnos. En MR ger mycket detaljerade bilder av hjärnan och kan identifiera tumörens exakta position och storlek. För att fastställa vilken typ av tumör det är, krävs oftast ett vävnadsprov (biopsi) som tas under en operation.

Behandlingen anpassas alltid individuellt efter tumörens typ, storlek, placering och patientens allmänna hälsa. De vanligaste behandlingsmetoderna är:

  • Kirurgi (operation): Målet är att ta bort så mycket av tumören som möjligt utan att skada viktiga delar av hjärnan. För vissa tumörer kan en fullständig borttagning vara botande, medan man för andra endast kan ta bort en del för att lindra symtom.
  • Strålbehandling: Denna metod används ofta efter operation för att förstöra kvarvarande tumörceller. Den kan också vara den primära behandlingen om tumören är för svår att operera.
  • Läkemedel: Cytostatika (cellgifter) kan ges i kombination med strålbehandling för att förstöra tumörceller. Andra läkemedel, som kortison, kan användas för att minska svullnad i hjärnan och lindra trycksymtom.

Det är viktigt att komma ihåg att behandlingen ständigt utvecklas. Det är därför av yttersta vikt att ha en öppen dialog med din läkare och vårdteam för att förstå din specifika situation och de bästa behandlingsalternativen för dig.

Boka tid
Epilepsi och förändringar i hjärnvävnaden

Epilepsi är en kronisk neurologisk sjukdom som kännetecknas av återkommande epileptiska anfall. Anfallen uppstår när nervcellerna i hjärnan plötsligt börjar skicka okontrollerade elektriska signaler. Ett vanligt bakomliggande fynd hos personer med epilepsi är förändringar i hjärnvävnaden, som kan upptäckas med modern bilddiagnostik.

Orsaker till epilepsi

Epilepsi kan ha flera olika orsaker, bland annat:

  • Strukturella förändringar i hjärnan – exempelvis ärrvävnad efter en stroke, skallskada eller infektion.
  • Medfödda missbildningar i hjärnvävnaden.
  • Tumörer eller cystor i hjärnan.
  • Genetiska faktorer som påverkar hjärnans elektriska aktivitet.
  • Oklara orsaker – i vissa fall hittar man ingen tydlig förändring.
Vanliga symtom vid epilepsi

Symtomen varierar beroende på vilken del av hjärnan som påverkas, men typiska tecken är:

  • Plötsliga kramper eller ryckningar i kroppen
  • Frånvaroattacker (kortvariga ”blackouts”)
  • Medvetandeförlust under anfallet
  • Ofrivilliga ljud eller rörelser
  • Förvirring och trötthet efteråt
Diagnos av epilepsi och hjärnvävnadsförändringar

För att ställa diagnosen epilepsi görs en kombination av undersökningar:

  • EEG (elektroencefalografi): mäter hjärnans elektriska aktivitet.
  • MR-undersökning: används för att upptäcka förändringar i hjärnvävnaden, som tumörer, ärr eller missbildningar.
  • Datortomografi (CT): kan visa strukturella skador.
  • Neurologisk utredning: kartläggning av symtom och sjukdomshistoria.
Behandling av epilepsi

Behandlingen syftar till att kontrollera anfallen och förbättra livskvaliteten:

  • Läkemedel: antiepileptiska läkemedel (AED) är förstahandsbehandling och hjälper majoriteten av patienterna.
  • Kirurgi: kan bli aktuellt om läkemedel inte fungerar och en tydlig hjärnvävnadsförändring orsakar anfallen.
  • Vagusnervstimulator (VNS): en liten apparat som opereras in och stimulerar vagusnerven för att minska anfall.
  • Livsstilsåtgärder: regelbunden sömn, stresshantering och undvikande av triggers som alkohol.
Att leva med epilepsi

Med rätt behandling kan många leva ett aktivt liv utan eller med få anfall. Regelbundna kontroller hos neurolog är viktiga, särskilt om förändringar i hjärnvävnaden påvisats. Tidig diagnos med MR gör det lättare att välja rätt behandling.

Epilepsi orsakas ofta av förändringar i hjärnvävnaden, exempelvis ärr efter skada, stroke eller tumör. Vanliga symtom är kramper, frånvaroattacker och medvetandeförlust. Diagnos ställs med EEG, MR och neurologisk utredning. Behandling sker med läkemedel, kirurgi eller nervstimulator.

BOKA TID
Multipel skleros (MS): Symtom, diagnos

Multipel skleros (MS) är en kronisk autoimmun sjukdom som påverkar det centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Vid MS angriper immunförsvaret nervtrådarnas skyddande hölje, myelin, vilket leder till störningar i nervsignalerna. Sjukdomen är en av de vanligaste orsakerna till neurologiska funktionsnedsättningar hos unga vuxna.

Vanliga symtom vid MS

Symtomen vid multipel skleros varierar mycket mellan olika individer, beroende på vilka delar av nervsystemet som påverkas. Några vanliga tecken är:

  • Domningar eller stickningar i armar, ben eller ansikte
  • Synrubbningar, exempelvis dimsyn eller dubbelseende
  • Muskelsvaghet och svårigheter att gå
  • Balans- och koordinationsproblem
  • Trötthet (fatigue) som inte går att vila bort
  • Kognitiva besvär, t.ex. minnes- och koncentrationssvårigheter
  • Urinvägsproblem och tarmrubbningar

Symtomen kan komma i skov, det vill säga perioder med försämring följt av förbättring, eller vara mer gradvis ökande.

Diagnos av multipel skleros

För att ställa diagnosen MS görs en kombination av undersökningar:

  • Magnetkameraundersökning (MR): visar skador och inflammation i hjärna och ryggmärg.
  • Lumbalpunktion (ryggvätskeprov): kan påvisa tecken på inflammation i nervsystemet.
  • Neurologisk undersökning: bedömning av reflexer, balans, syn och muskelstyrka.

MR är den viktigaste bilddiagnostiska metoden och används både vid diagnos och för att följa sjukdomens utveckling.

Behandling av MS

Det finns idag ingen botande behandling för multipel skleros, men moderna läkemedel kan bromsa sjukdomsförloppet och minska antalet skov. Behandlingen kan delas upp i:

  • Sjukdomsmodifierande behandling: minskar inflammationen och skyddar nervsystemet.
  • Kortison: används vid akuta skov för att dämpa inflammation.
  • Symtomlindrande behandling: t.ex. läkemedel mot spasticitet, smärta eller urinvägsbesvär.
  • Rehabilitering: fysioterapi, arbetsterapi och kognitiv träning för att bevara funktion och livskvalitet.
Att leva med MS

Att få en MS-diagnos kan vara omvälvande, men många lever ett aktivt liv med hjälp av behandling och stöd. Hälsosam livsstil, regelbunden motion och stresshantering kan förbättra livskvaliteten och minska symtomen.

BOKA TID
Inflammationer och infektioner i hjärnan

Inflammationer och infektioner i hjärnan är allvarliga tillstånd som kan uppstå av flera orsaker, bland annat bakterier, virus, autoimmuna reaktioner eller följder av andra sjukdomar. Eftersom hjärnan styr kroppens livsviktiga funktioner kan en obehandlad infektion snabbt bli livshotande. Tidig diagnos och behandling är därför avgörande.

Vanliga former av inflammationer och infektioner i hjärnan

  • Hjärnhinneinflammation (meningit): infektion i hinnorna som omger hjärnan och ryggmärgen, oftast orsakad av bakterier eller virus.
  • Hjärninflammation (encefalit): infektion i själva hjärnvävnaden, ofta utlöst av virus som herpes simplex eller TBE.
  • Abscess i hjärnan: en lokal ansamling av var orsakad av bakterier.
  • Autoimmuna hjärninflammationer: kroppen angriper felaktigt sina egna nervceller.
Symtom på hjärninflammation och hjärninfektion

Symtomen kan variera beroende på infektionens typ och svårighetsgrad, men vanliga tecken är:

  • Kraftig huvudvärk
  • Hög feber
  • Stel nacke (typiskt för meningit)
  • Förvirring eller personlighetsförändringar
  • Kramper eller epileptiska anfall
  • Illamående och kräkningar
  • Medvetandepåverkan
Diagnos

För att fastställa en inflammation eller infektion i hjärnan används flera metoder:

  • Lumbalpunktion (ryggvätskeprov): analyserar vätskan runt hjärna och ryggmärg för att upptäcka bakterier, virus eller tecken på inflammation.
  • MR-undersökning: kan påvisa svullnad, abscesser eller förändringar i hjärnvävnaden.
  • Blodprover: visar infektionstecken och ibland specifika virus eller bakterier.
  • EEG: används vid kramper eller misstänkt encefalit.
Behandling

Behandlingen beror på orsaken till inflammationen eller infektionen:

  • Bakteriell infektion: antibiotika ges direkt, ofta intravenöst.
  • Viral infektion: antivirala läkemedel (t.ex. vid herpesencefalit).
  • Svamp- eller parasitinfektioner: kräver specifika läkemedel.
  • Autoimmuna tillstånd: behandlas med kortison eller immundämpande läkemedel.
  • Symtomlindring: febernedsättande, vätsketillförsel, antiepileptika vid kramper.

Prognosen beror på typ av infektion och hur snabbt behandling sätts in. Vissa tillstånd, som bakteriell hjärnhinneinflammation, kan bli livshotande på bara timmar. Andra, som virusorsakad encefalit, kan leda till långvariga kognitiva problem även efter behandling.

Inflammationer och infektioner i hjärnan inkluderar meningit, encefalit och hjärnabscesser. Symtomen är bland annat huvudvärk, feber, stel nacke och medvetandepåverkan. Diagnos ställs med ryggvätskeprov, MR och blodprover. Behandling sker med antibiotika, antivirala läkemedel eller immundämpande mediciner. Tidig behandling är avgörande för prognosen.

BOKA TID
Stroke:symtom, diagnos och behandling

Stroke är en allvarlig sjukdom som orsakas av att blodflödet i hjärnan plötsligt avbryts. Det kan ske antingen genom en blodpropp (hjärninfarkt) eller genom en blödning i hjärnan (hjärnblödning). Stroke är en av de vanligaste orsakerna till både funktionsnedsättning och dödsfall i Sverige, men tidig diagnos och behandling kan rädda liv och minska följderna.

Olika typer av stroke
  • Hjärninfarkt (ischemiskt stroke): orsakas av en blodpropp som täpper till ett blodkärl i hjärnan. Detta är den vanligaste typen, cirka 85 % av alla stroke.
  • Hjärnblödning (hemorragiskt stroke): uppstår när ett blodkärl i hjärnan brister och orsakar en blödning som skadar hjärnvävnaden.
Vanliga symtom på stroke

En stroke kommer ofta plötsligt. Viktiga symtom att vara uppmärksam på är:

  • Plötslig svaghet eller förlamning i ansikte, arm eller ben – ofta på ena sidan av kroppen
  • Svårt att tala eller förstå tal
  • Plötslig synstörning, t.ex. dimsyn eller synbortfall
  • Yrsel, balanssvårigheter eller koordinationsproblem
  • Kraftig huvudvärk (vanligare vid hjärnblödning)

👉 Kom ihåg AKUT-testet:

  • Ansikte – hänger ena mungipan?
  • Kropp – är ena armen svag eller domnar?
  • Uttal – är talet sluddrigt eller svårt att förstå?
  • Tid – ring 112 omedelbart!
Diagnos av stroke

Snabb diagnos är avgörande. För att skilja mellan hjärninfarkt och hjärnblödning används:

  • Datortomografi (CT): visar om det rör sig om blödning eller propp.
  • MR-undersökning: kan ge mer detaljerad bild av hjärnskadan.
  • Blodprov och hjärtundersökningar: för att hitta bakomliggande orsaker.
Behandling av stroke

Behandlingen beror på vilken typ av stroke det handlar om:

  • Vid hjärninfarkt (propp):
    • Trombolys (proppupplösande medicin) kan ges inom 4,5 timmar.
    • Mekanisk trombektomi (kirurgiskt ingrepp) kan användas vid större proppar.
  • Vid hjärnblödning:
    • Blodtryckssänkande behandling.
    • Kirurgi kan behövas för att minska trycket i hjärnan.
  • Rehabilitering: sjukgymnastik, arbetsterapi, logopedi och psykologiskt stöd är ofta nödvändigt efter en stroke.
Förebyggande av stroke

Många riskfaktorer för stroke kan påverkas genom livsstil och behandling:

Blodförtunnande läkemedel vid förmaksflimmer

Behandling av högt blodtryck

Rökstopp

Hälsosam kost och regelbunden motion

Behandling av diabetes och höga blodfetter

Stroke orsakas av blodpropp (hjärninfarkt) eller blödning i hjärnan. Vanliga symtom är plötslig förlamning, talproblem och synrubbningar. Snabb diagnos med CT eller MR är avgörande. Behandling kan inkludera trombolys, kirurgi och rehabilitering. Förebyggande sker genom att behandla riskfaktorer som högt blodtryck, rökning och diabetes

BOKA TID
Kärlförändringar i hjärnan

Kärlförändringar i hjärnan kan få allvarliga konsekvenser för hälsa och livskvalitet. En av de mest kända förändringarna är aneurysm, vilket innebär en utbuktning på ett blodkärl som kan brista och orsaka en hjärnblödning. Tack vare modern diagnostik som MR-angiografi och datortomografi (CT-angio) kan aneurysm och andra kärlförändringar upptäckas i tid, ofta innan de ger symtom.

Vad är ett aneurysm?

Ett aneurysm uppstår när väggen i ett blodkärl försvagas och börjar bukta ut. I hjärnan är dessa särskilt riskfyllda eftersom ett brustet aneurysm kan orsaka en subaraknoidalblödning, en form av stroke som kan vara livshotande.

Vanliga symtom

Små aneurysm ger ofta inga symtom och upptäcks ibland av en slump vid undersökning. Om aneurysmet växer eller brister kan symtomen bli dramatiska:

  • Plötslig, mycket kraftig huvudvärk (”åskknallshuvudvärk”)
  • Illamående och kräkningar
  • Ljuskänslighet
  • Nackstelhet
  • Medvetandepåverkan
  • I vissa fall dubbelseende eller synpåverkan innan bristning
Andra kärlförändringar i hjärnan

Förutom aneurysm finns andra kärlrelaterade tillstånd:

  • Arteriovenösa missbildningar (AVM): onormala kopplingar mellan artärer och vener som kan blöda.
  • Kärlförträngningar (stenoser): ofta orsakade av åderförkalkning, vilket ökar risken för stroke.
  • Kärlinflammationer (vaskuliter): autoimmuna eller infektiösa tillstånd som angriper blodkärlen.
Diagnos

För att upptäcka kärlförändringar används modern bilddiagnostik:

  • MR-angiografi: detaljerade bilder av hjärnans kärl.
  • CT-angiografi: snabb metod som ofta används akut.
  • Konventionell angiografi: ger den mest detaljerade kartläggningen, men är mer invasiv.
Behandling

Behandlingen beror på vilken kärlförändring det handlar om och hur stor risken är:

  • Aneurysm: kan behandlas med coiling (kateterbehandling där aneurysmet fylls med spiraler) eller kirurgisk klipsning.
  • AVM: behandlas med kirurgi, strålbehandling eller endovaskulära metoder.
  • Stenos: kan ibland åtgärdas med ballongvidgning eller stent.
  • Vaskulit: behandlas med kortison och immundämpande läkemedel.
Förebyggande

Eftersom högt blodtryck, rökning och ärftlighet ökar risken för aneurysm och andra kärlförändringar är det viktigt med:

  • Regelbundna hälsokontroller
  • Blodtryckskontroll
  • Rökstopp
  • Hälsosam kost och motion

Kärlförändringar i hjärnan, som aneurysm, kan leda till livshotande hjärnblödningar. Symtomen är bland annat plötslig huvudvärk, illamående och medvetandepåverkan. Diagnos ställs med MR- eller CT-angiografi. Behandling sker med coiling, kirurgi eller medicinsk behandling. Tidig upptäckt minskar risken för allvarliga komplikationer.

BOKA TID
Hypofystumörer

Hypofystumörer är förändringar i hypofysen, en liten körtel på hjärnans undersida som styr många av kroppens hormoner. Tumörerna är oftast godartade men kan ändå orsaka stora besvär genom att påverka hormonbalansen eller genom att trycka på närliggande strukturer i hjärnan, till exempel synnerven. Vanliga symtom kan vara synfältsbortfall, huvudvärk, trötthet, humörsvängningar och hormonella rubbningar som påverkar menscykel, fertilitet, vikt eller ämnesomsättning. Hos vissa patienter upptäcks tumören av en slump vid MR-undersökning av hjärnan.

Diagnosen ställs vanligtvis med magnetkameraundersökning samt blodprover som mäter hormonnivåer. Behandlingen varierar beroende på tumörens storlek och vilken typ av hormoner den producerar. Små och hormonellt inaktiva tumörer kan ibland följas upp utan behandling, medan hormonproducerande tumörer ofta behandlas med läkemedel för att normalisera hormonnivåerna. Vid större tumörer kan kirurgi eller strålbehandling behövas, särskilt om synen är påverkad.

Prognosen för hypofystumörer är oftast god, särskilt vid tidig upptäckt och korrekt behandling. Regelbundna kontroller med MR och hormonprover är viktiga för att följa sjukdomens utveckling och undvika långsiktiga komplikationer.

BOKA TID
Diskbråck

Diskbråck uppstår när en av de stötdämpande diskarna mellan ryggkotorna spricker eller buktar ut och trycker mot nerver i ryggraden. Detta kan orsaka smärta, domningar eller svaghet i rygg, ben eller armar beroende på var bråcket sitter. Vanligast är diskbråck i ländryggen som kan ge ischiassmärta, där smärtan strålar ned i benet. I vissa fall kan diskbråck i nacken orsaka smärta som strålar ut i axlar och armar.

Symtomen varierar från milda ryggbesvär till kraftig nervsmärta, muskelsvaghet och känselbortfall. De flesta diskbråck läker av sig själva med vila, sjukgymnastik och smärtstillande läkemedel. Ibland används kortisoninjektioner för att minska inflammationen. Om symtomen blir långvariga eller mycket svåra, särskilt vid påverkan på blåsa eller tarmfunktion, kan kirurgi bli nödvändig för att avlasta nerven.

Diagnos ställs vanligtvis med MR-undersökning som visar bråckets storlek och läge. Diskbråck är en vanlig orsak till ryggsmärta och kan ofta förebyggas genom regelbunden träning, god hållning och att undvika tunga lyft på fel sätt. Prognosen är i de flesta fall god, och många blir helt återställda med rätt behandling och rehabilitering.

Förebyggande åtgärder inkluderar regelbunden fysisk aktivitet, korrekt lyftteknik och träning för rygg- och magmuskler. Med rätt behandling och rehabilitering har de flesta patienter god prognos och återhämtar sig helt från ett diskbråck.

sammanfattning: Diskbråck är en vanlig orsak till ryggsmärta och ischias. Symtom inkluderar smärta, domningar och muskelsvaghet. Diagnos ställs med MR-undersökning. Behandling omfattar sjukgymnastik, smärtstillande och ibland kirurgi. Förebyggande åtgärder minskar risken för nya diskbråck.

BOKA TID
Spinal stenos

Spinal stenos är en förträngning av ryggradskanalen som kan trycka på ryggmärg eller spinalnerver. Denna förträngning uppstår ofta på grund av åldersförändringar, artros eller diskdegeneration och är vanligast i ländryggen, men kan också förekomma i nacken.

Symtomen inkluderar smärta, domningar, pirrningar eller svaghet i ben och fötter, och ibland ryggsmärta som förvärras vid gång eller stående ställning. Vissa upplever även balansproblem eller att benen “tröttas ut” snabbt vid promenad, vilket kallas claudicatio spinalis. Nackbesvär kan ge smärta, domningar eller svaghet i armar och händer.

Diagnos ställs med bilddiagnostik, främst MR-undersökning eller datortomografi, som visar graden av förträngning och eventuellt tryck på nerverna. Behandlingen inleds ofta konservativt med sjukgymnastik, smärtstillande medicin och träning som stärker rygg- och magmuskler. Om symtomen är svåra eller funktionsnedsättande kan kirurgi övervägas för att avlasta nervstrukturerna och vidga ryggradskanalen.

Prognosen beror på förträngningens omfattning och patientens allmänna hälsa, men många får betydande symtomlindring med rätt behandling. Regelbunden träning och god hållning kan hjälpa till att minska belastningen på ryggraden.

sammanfattning: Spinal stenos är en förträngning i ryggradskanalen som orsakar smärta, domningar och svaghet i ben eller armar. Diagnos sker med MR eller CT. Behandling omfattar sjukgymnastik, smärtstillande och ibland kirurgi. Tidig diagnos och rätt behandling förbättrar prognosen.

BOKA TID
Nervpåverkan och inklämningar

Kotkompressioner och frakturer

Kotkompressioner och ryggfrakturer är vanliga skador i ryggraden som kan uppstå vid trauma, osteoporos eller sjukdomar som påverkar skelettet. Tidig diagnos är avgörande för att undvika kronisk ryggsmärta, deformitet och neurologiska komplikationer. En kotkompression innebär att kotan trycks ihop och förlorar höjd, medan en kotfraktur är ett benbrott i kotan som ofta är mer omfattande än en enkel kompression. Bröstrygg (thorakal) och ländrygg (lumbal) är de vanligaste områdena som drabbas.

Vanliga orsaker till ryggfraktur inkluderar trauma, till exempel fall, bilolyckor eller sportskador där kraftigt tryck mot ryggraden leder till kotfraktur. Osteoporos är en annan vanlig orsak, särskilt hos äldre kvinnor, då skelettet blir skört och kotkompressioner kan uppstå vid vardagliga rörelser. Patologiska frakturer kan också uppkomma vid tumörer, infektioner eller andra sjukdomar som försvagar kotan.

Kotkompression symptom inkluderar plötslig ryggsmärta som förvärras vid rörelse eller belastning, stelhet och nedsatt rörlighet i ryggen. Vid flera kompressioner kan en puckel eller deformitet i ryggraden utvecklas. Vid svårare frakturer kan neurologiska symtom som domningar, svaghet eller förlamning uppstå, vilket kräver omedelbar medicinsk utvärdering.

Diagnos av kotkompression och ryggfraktur görs ofta med röntgen, som visar kompressioner och större frakturer. CT används för mer detaljerad bild av benstrukturen och för att bedöma frakturens stabilitet, medan MR är viktigt för att upptäcka ryggmärgskompression och mjukdelsskador. Vid misstanke om infektion eller patologisk fraktur kan laboratorieprover tas för kompletterande diagnos.

Behandling av kotfraktur beror på skadans omfattning. Konservativ behandling inkluderar smärtlindring, korsett vid behov, fysioterapi samt mediciner som stärker skelettet vid osteoporos. Kirurgiska alternativ som vertebroplastik eller kyfoplastik kan stabilisera kotan med bencement, och vid instabila frakturer eller neurologisk påverkan kan stabiliserande operationer vara nödvändiga.

Förebyggande åtgärder är viktiga för att minska risken för kotkompressioner och ryggfrakturer. Styrketräning och balansövningar, behandling av benskörhet med bisfosfonater, vitamin D och kalcium samt fallförebyggande insatser i hemmet rekommenderas, särskilt för äldre patienter. Prognosen är generellt god vid enkla kotkompressioner som behandlas konservativt, medan patologiska eller instabila frakturer ofta kräver kirurgi. Tidig diagnos och behandling av kotfraktur minskar risken för kronisk ryggsmärta och deformitet.

boka tid
Slitage- och förslitningsskador

Slitage- och förslitningsskador i ryggen är vanliga problem som ofta uppstår med åldern eller vid långvarig belastning. Dessa skador påverkar ryggens strukturer, inklusive kotkroppar, mellankotskivor och leder, och kan leda till kronisk ryggsmärta, stelhet och nedsatt rörlighet. Den medicinska termen för dessa förändringar är ofta degenerativa ryggförändringar eller artros i ryggraden.

Orsaker till slitage i ryggen inkluderar ålder, genetiska faktorer, övervikt, stillasittande livsstil, tungt fysiskt arbete och upprepade belastningar på ryggen. Slitage kan också uppstå efter tidigare skador eller operationer, då de drabbade delarna av ryggen blir mer utsatta för belastning över tid.

Symtom vid förslitningsskador är ofta gradvis ökande ryggsmärta, stelhet, begränsad rörlighet och ibland smärta som strålar ut i benen eller armarna beroende på vilka nerver som påverkas. Vid mer uttalad förslitning kan ryggskivor eller små leder bli inflammerade och orsaka nervpåverkan, vilket kan ge domningar eller svaghet i extremiteterna.

Diagnosen ställs ofta med hjälp av röntgen, som kan visa minskad kotavstånd, förändringar i mellankotskivorna och artrosförändringar i smålederna. MR används vid behov för att se mjukdelar, diskar och eventuella nervpåverkan.

Behandling av slitage i ryggen är oftast konservativ och fokuserar på smärtlindring, fysisk aktivitet, sjukgymnastik och ergonomiska åtgärder. Träning som stärker rygg- och magmuskler minskar belastningen på ryggraden och kan förbättra rörlighet och funktion. Vid svåra besvär kan medicinsk behandling, injektioner eller kirurgiska ingrepp bli aktuella, men operation är oftast sista alternativet.

Förebyggande åtgärder mot slitage inkluderar regelbunden fysisk aktivitet, vikthantering, korrekt arbetsställning, ergonomiska hjälpmedel och att undvika långvarigt stillasittande. Tidig insats kan minska smärta, förbättra rörlighet och förebygga ytterligare förslitning.

Vill ni göra MR scan så rekommenderar vi www.drscan.se

Nervpåverkan och inklämningar

Nervpåverkan och inklämningar uppstår när en nerv i ryggraden eller kringliggande strukturer blir klämd eller irriterad. Vanliga orsaker är diskbråck, spinal stenos, skelettförändringar, artrit eller skador som påverkar nervrötterna. Denna nervpåverkan kan leda till smärta, domningar, pirrningar eller muskelsvaghet i armar eller ben beroende på vilken nerv som är påverkad.

Symtomen varierar beroende på nervens placering och inkluderar ofta smärta som strålar ut från ryggen, stickningar, nedsatt känsel eller muskelsvaghet. Vid svårare inklämningar kan även reflexer påverkas och i vissa fall kan blåsa eller tarmfunktion påverkas, vilket kräver snabb medicinsk bedömning.

Diagnos ställs ofta med MR-undersökning, ibland i kombination med datortomografi och neurologisk undersökning för att exakt identifiera nervpåverkan. Behandlingen börjar vanligtvis konservativt med sjukgymnastik, smärtstillande medicin, antiinflammatoriska läkemedel och ibland kortisoninjektioner för att minska inflammation runt nerven. Vid svåra fall kan kirurgi bli aktuellt för att avlasta nerven och återställa funktionen.

Förebyggande åtgärder inkluderar regelbunden träning för rygg och mage, god ergonomi vid arbete och lyft, samt att undvika långvarigt sittande utan paus. Med tidig diagnos och rätt behandling har de flesta patienter god chans till återhämtning och symptomlindring.

sammanfattning: Nervpåverkan och inklämningar i ryggen orsakas ofta av diskbråck, spinal stenos eller skador. Symtomen inkluderar smärta, domningar, pirrningar och muskelsvaghet. Diagnos sker med MR och neurologisk undersökning. Behandling omfattar sjukgymnastik, mediciner och ibland kirurgi för att avlasta nerver

boka tid
Skelettcancer eller metastaser i skelettet

Skelettcancer är en ovanlig typ av cancer som utgår från benvävnaden, medan metastaser i skelettet innebär att cancer från andra delar av kroppen, såsom bröst, prostata eller lungor, sprider sig till benen. Både primär skelettcancer och metastaser kan leda till smärta, frakturer och nedsatt rörlighet.

Vanliga symtom inkluderar ihållande värk i skelettet som inte försvinner vid vila, svullnad eller knölar över drabbade ben, muskelsvaghet, trötthet och ibland oförklarlig viktminskning. Vid metastaser kan symtomen vara mer diffusa och bero på vilket ben som påverkas.

Diagnos ställs med hjälp av röntgen, MR och ibland datortomografi (CT) för att kartlägga tumörens storlek och läge. Biopsi används ofta för att fastställa cancerform. För att upptäcka spridning används även skelettscintigrafi eller PET‑CT.

Behandlingen beror på typ av cancer, tumörens aggressivitet och spridning. Alternativ inkluderar kirurgi, strålbehandling, cytostatika och läkemedel som stärker benvävnaden. Smärtlindring och rehabilitering är viktiga för att upprätthålla livskvalitet och rörlighet.

Prognosen varierar beroende på om det är primär skelettcancer eller metastaser och på patientens allmänna hälsa. Tidig diagnos och behandling kan förbättra resultatet och minska risken för komplikationer såsom patologiska frakturer.

sammanfattning: Skelettcancer och metastaser i skelettet orsakar smärta, svullnad och frakturrisk. Diagnos sker med röntgen, MR och biopsi. Behandling omfattar kirurgi, strålning, cytostatika och rehabilitering. Tidig upptäckt förbättrar prognosen och livskvaliteten.

boka tid
Infektioner i ryggkotor (spondylit)

Spondylit är en infektion i ryggkotorna som kan påverka både kotkroppar, mellankotskivor (diskar) och omkringliggande vävnader. Tidig diagnos är viktig för att förhindra ryggskador, kotkollaps eller neurologiska komplikationer.

Typer av spondylit
1. Pyogen (bakteriell) spondylit
  • Vanligaste orsaken: Staphylococcus aureus
  • Andra möjliga bakterier: E. coli, gramnegativa bakterier
  • Ofta sekundär till blodförgiftning eller ryggoperation
2. Tuberkulös spondylit (Pott’s sjukdom)
  • Orsakas av Mycobacterium tuberculosis
  • Vanligare i områden med hög tuberkulosförekomst
  • Kan ge kotkollaps och ryggdeformitet
3. Sällsynta orsaker
  • Svamp- och parasitinfektioner (hos immunsupprimerade patienter)
Symptom på spondylit
  • Gradvis ökande ryggsmärta
  • Feber (inte alltid)
  • Nattliga smärtor och stelhet
  • Nedsatt rörlighet i ryggen
  • Vid avancerad infektion:
    • Neurologiska symtom: domningar, svaghet, förlamning
    • Abscesser: epidural eller paravertebral
Diagnos av ryggkotinfektion
Laboratorieprover
  • Förhöjt CRP och SR
  • Blododlingar (positiva i 50–70 % av pyogen spondylit)
Bilddiagnostik
  • MR: mest känslig, visar inflammation och abscesser
  • CT: bäst för benförstörelse och kotdeformitet
  • Röntgen: tidiga förändringar syns ofta inte
Mikrobiologisk diagnostik
  • Biopsi från kotkropp eller disk vid osäker orsak
Behandling av spondylit

Antibiotika

  • Långvarig behandling (6–12 veckor, IV +/– peroralt)
  • Anpassas efter blododling eller biopsi

Kirurgi

  • Indikationer: neurologiska bortfall, instabilitet, abscesser
  • Syfte: stabilisering, dränering och diagnostik
Stödjande behandling
  • Smärtlindring
  • Fysioterapi efter akutfasen
  • Immobilisering vid behov
boka tid
Meniskskador i knät

Meniskskador i knät är vanliga skador som påverkar den halvmåneformade broskskivan, menisken, som fungerar som stötdämpare mellan lårbenet och skenbenet. Skador på menisken kan uppstå vid sporter som involverar vridningar, hopp och snabba riktningsförändringar, men kan även ske vid vardagliga aktiviteter, särskilt om menisken är sliten med åldern.

Symptom vid meniskskada inkluderar smärta i knät, ofta vid vridning eller belastning, svullnad, stelhet och ibland en känsla av att knät “låser sig” eller hakar upp sig. Vid större skador kan patienten uppleva svårigheter att sträcka ut eller böja knät fullt ut.

Diagnosen ställs ofta med klinisk undersökning där läkaren testar knäets rörlighet och stabilitet. Bilddiagnostik som MR (magnetkamera) används för att bekräfta skadan och visa vilken del av menisken som är påverkad. Röntgen används främst för att utesluta benfrakturer eller ledsjukdom.

Behandling av meniskskador kan vara konservativ eller kirurgisk beroende på skadans omfattning och patientens ålder, aktivitetsnivå och symtom. Konservativ behandling inkluderar vila, antiinflammatoriska läkemedel, sjukgymnastik och styrketräning för att stabilisera knät. Vid större eller instabila meniskskador kan artroskopisk meniskoperation bli aktuellt, där den skadade delen av menisken tas bort eller sys fast.

Förebyggande åtgärder för att minska risken för meniskskador inkluderar regelbunden styrketräning av lår- och höftmuskler, korrekt teknik vid sport och fysisk aktivitet, samt att undvika plötsliga vridningar och överbelastning. Tidig behandling av meniskskada minskar risken för kronisk smärta och artrosutveckling i knät.

Vill ni göra MR scan så rekommenderar vi www.drscan.se

Ligamentskador (t.ex. korsbandsskada)

Ligamentskador i knät är vanliga idrottsskador och kan påverka olika ligament som stabiliserar knäleden, inklusive främre och bakre korsband samt kollateralligamenten på sidorna. Den vanligaste ligamentskadan är främre korsbandsskada (ACL-skada), som ofta uppstår vid plötsliga vridningar, hopp eller kraftiga stopp i sporter som fotboll, handboll och skidåkning.

Symptom vid ligamentskador inkluderar kraftig smärta vid skadetillfället, svullnad, instabilitet i knät och ibland en känsla av att knät “ger vika”. Vid främre korsbandsskador kan patienten ofta höra eller känna ett tydligt “knäpp” när skadan inträffar. Det kan även vara svårt att stödja på benet eller röra knät normalt de första dagarna efter skadan.

Diagnosen ställs ofta med klinisk undersökning där läkaren testar knäets stabilitet med olika tester, såsom Lachman- eller draglådetest. Bilddiagnostik som MR (magnetkamera) används för att bekräfta skadan och bedöma eventuella samtidiga skador på menisker eller brosk. Röntgen används främst för att utesluta frakturer.

Behandling av ligamentskador beror på skadans typ, omfattning och patientens aktivitetsnivå. Konservativ behandling kan vara aktuell för mindre skador och inkluderar sjukgymnastik, styrketräning och knästöd för att stabilisera leden. Vid större skador, särskilt vid främre korsbandsskada hos aktiva personer, kan kirurgisk rekonstruktion av korsbandet bli nödvändig. Rehabilitering efter operation fokuserar på att återställa styrka, rörlighet och balans.

Förebyggande åtgärder mot ligamentskador inkluderar regelbunden styrketräning av lår- och höftmuskler, balans- och koordinationsträning, korrekt teknik vid hopp och vridningar, samt användning av lämpliga skor och skydd vid sport. Tidig behandling och rehabilitering minskar risken för återkommande skador och långvarig instabilitet i knät.

Vill ni göra MR scan så rekommenderar vi www.drscan.se

Broskskador

Broskskador i leder, särskilt i knä, höft eller axel, är vanliga problem som kan uppstå vid trauma, överbelastning eller ålderrelaterad förslitning. Brosket fungerar som en stötdämpande yta mellan benen och möjliggör smidig rörelse i leden. När brosket skadas kan det leda till smärta, stelhet och nedsatt rörlighet.

Symptom vid broskskada inkluderar ledsmärta, ofta vid belastning, svullnad, låsningar eller knäppande ljud vid rörelse samt begränsad rörlighet i leden. Skador kan uppstå plötsligt vid exempelvis vridningar eller fall, eller gradvis vid långvarig belastning och förslitning.

Diagnos av broskskador görs ofta med klinisk undersökning och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är den mest exakta metoden för att visualisera broskets tillstånd, medan röntgen kan visa sekundära förändringar som ledsänkning vid långvariga skador. Vid behov kan artroskopi användas både för diagnostik och behandling. Om du vill undersöka broskskador eller andra ledproblem med MR-scanning rekommenderar vi att boka tid hos DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. En MR-undersökning kan ge detaljerad information om brosk, ligament, menisker och andra mjukdelar i leden, vilket underlättar både diagnos och behandling.

Behandling av broskskador kan vara konservativ eller kirurgisk. Konservativ behandling innefattar vila, smärtlindring, sjukgymnastik och styrketräning för att avlasta leden och stabilisera omkringliggande muskler. Vid större eller symtomgivande skador kan kirurgiska ingrepp, såsom artroskopisk broskrestaurering eller mikrofrakturering, vara aktuella för att stimulera broskregeneration och förbättra ledfunktionen.

Förebyggande åtgärder inkluderar regelbunden träning för att stärka musklerna kring leden, undvika överbelastning, bibehålla normal kroppsvikt och använda skyddsutrustning vid sport. Tidig behandling av broskskador minskar risken för kronisk smärta, ledinstabilitet och utveckling av artros.

Inflammationer i muskler, senor och leder

Inflammationer i muskler, senor och leder är vanliga problem som kan orsaka smärta, stelhet och nedsatt rörlighet. Dessa inflammationer kan uppstå vid överbelastning, skador, autoimmuna sjukdomar eller infektioner och drabbar ofta områden som axlar, knän, handleder, höfter och rygg.

Symptom vid inflammation i muskler och senor inkluderar lokal smärta, svullnad, värmeökning, rodnad och stelhet. Vid ledinflammation kan smärtan förvärras vid rörelse, och leden kan kännas svullen eller instabil. Vid mer omfattande inflammation kan även feber, trötthet och allmän sjukdomskänsla förekomma.

Diagnos ställs ofta med hjälp av klinisk undersökning, blodprover och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är ett effektivt verktyg för att visualisera inflammation i muskler, senor och leder, medan ultraljud kan användas för att bedöma seninflammation och vätskeansamling i leder. Om du vill undersöka muskler, senor eller leder med MR rekommenderar vi att boka tid hos DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR-undersökning kan ge detaljerad information om inflammationen och underlätta både diagnos och behandling.

Behandlingen av inflammationer beror på orsaken och omfattningen. Vanliga åtgärder är vila, antiinflammatoriska läkemedel, sjukgymnastik och styrketräning för att avlasta och stabilisera det drabbade området. Vid autoimmuna eller infektiösa orsaker kan specifik medicinsk behandling bli aktuell. Förebyggande åtgärder inkluderar att undvika överbelastning, träna styrka och rörlighet regelbundet samt använda rätt ergonomi och skydd vid fysisk aktivitet. Tidig diagnos och behandling minskar risken för kronisk smärta, nedsatt funktion och bestående skador i muskler, senor och leder.

Axelskador (rotatorkuffruptur m.m.)

Axelskador är vanliga och kan påverka muskler, senor, ligament, brosk och ledkapsel i axelleden. Vanliga typer av axelskador inkluderar rotatorcuffskador, axelluxationer (ur led), instabilitet, bicepsseneskador, broskskador och inflammationer som kan ge smärta och nedsatt rörlighet. Skador kan uppstå vid trauma, överbelastning, upprepade rörelser eller åldersrelaterad förslitning.

Symptom vid axelskador inkluderar smärta, stelhet, nedsatt rörlighet, svaghet och ibland klickande eller låsande ljud vid rörelse. Vid instabilitet eller luxation kan axeln kännas lös eller hoppa ur led. Smärtan kan öka vid lyft över huvudet, rotation eller vid belastning av axeln.

Diagnos ställs med klinisk undersökning och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är ofta det bästa verktyget för att visualisera muskler, senor, brosk och ligament i axelleden, medan ultraljud kan användas för att bedöma seninflammationer och muskelrupturer. Om du vill undersöka axeln med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information om skador och underlättar både diagnos och behandling.

Behandlingen beror på skadans typ och omfattning. Konservativ behandling inkluderar vila, antiinflammatoriska läkemedel, sjukgymnastik och styrketräning för att stabilisera och återställa rörlighet. Vid allvarliga skador, till exempel större rotatorcuffrupturer, instabila leder eller broskskador, kan kirurgiska ingrepp bli aktuella. Förebyggande åtgärder mot axelskador inkluderar styrketräning av axel- och skuldermuskler, korrekt teknik vid sport och fysisk aktivitet, och att undvika överbelastning. Tidig behandling minskar risken för kronisk smärta, nedsatt funktion och långvariga problem i axelleden.

Höft- och fotledsskador

Höft- och fotledsskador är vanliga och kan påverka ben, leder, muskler, senor och ligament. Skador kan uppstå vid trauma, fall, sportaktiviteter eller långvarig överbelastning, och inkluderar frakturer, stukningar, ligamentskador, seninflammationer och broskskador.

Symptom vid höft- och fotledsskador inkluderar smärta, svullnad, stelhet, nedsatt rörlighet och instabilitet i leden. Vid frakturer kan patienten ha svårt eller omöjligt att belasta benet, medan ligamentskador och inflammationer ofta ger smärta vid rörelse och svullnad runt leden. Klickande, knäppande ljud eller känsla av att leden “ger vika” kan också förekomma.

Diagnos ställs ofta med klinisk undersökning och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är särskilt bra för att se skador på brosk, senor, muskler och ligament, medan röntgen används för att upptäcka frakturer eller benförändringar. Om du vill undersöka höft eller fotled med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR-undersökning ger detaljerad information om skadans omfattning och underlättar både diagnos och behandling.

Behandlingen av höft- och fotledsskador beror på skadans typ och svårighetsgrad. Konservativa åtgärder inkluderar vila, smärtlindring, sjukgymnastik och styrketräning för att stabilisera och återställa rörlighet. Vid allvarliga skador, såsom frakturer, instabila leder eller större broskskador, kan kirurgiska ingrepp bli aktuella. Förebyggande åtgärder inkluderar styrketräning av kringliggande muskler, korrekt teknik vid sport och fysisk aktivitet, samt användning av skyddsutrustning vid risk för trauma. Tidig behandling minskar risken för kronisk smärta, ledinstabilitet och långvariga problem i höft och fotled.

Tumörer i mjukdelar

Tumörer i mjukdelar, även kallade mjuka vävnadstumörer, kan uppstå i muskler, senor, fettvävnad, blodkärl eller bindväv. De kan vara godartade, som lipom eller hemangiom, eller elakartade, som sarkom. Även om tumörer i mjukdelar är ovanliga kan de orsaka smärta, svullnad och begränsad rörlighet beroende på deras storlek och placering.

Symptom vid tumörer i mjukdelar inkluderar en palpabel knöl eller svullnad som växer över tid, lokal smärta eller obehag, och ibland påverkan på närliggande nerver eller muskler vilket kan ge domningar, svaghet eller begränsad rörlighet. Smärta kan vara intermittent eller konstant och kan förvärras vid tryck eller aktivitet.

Diagnos ställs med klinisk undersökning och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är ofta den bästa metoden för att se tumörens storlek, placering och relation till omkringliggande vävnader. Vid behov kan biopsi utföras för att fastställa tumörtyp och malignitet. Om du vill undersöka mjukdelar med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR-undersökning ger detaljerad information som är avgörande för korrekt diagnos och planering av behandling.

Behandlingen beror på tumörens typ och lokalisation. Godartade tumörer kan ibland enbart följas med regelbunden kontroll, medan elakartade tumörer ofta kräver kirurgisk borttagning och ibland kompletterande behandling som strålning eller cytostatika. Tidig upptäckt är avgörande för att förbättra prognosen och minska risken för komplikationer. Förebyggande åtgärder inkluderar regelbunden kontroll av nya eller växande knölar samt snabb medicinsk bedömning vid misstänkta förändringar i mjukdelarna.

Aortaaneurysm (pulsåderbråck)

Ett aortaaneurysm, eller pulsåderbråck, är en onormal utvidgning av aortan, kroppens största blodkärl. Aneurysmet kan uppstå i bröstkorgen (thorakala aortaaneurysm) eller buken (abdominella aortaaneurysm) och utvecklas ofta långsamt utan tydliga symtom, vilket gör tidig upptäckt viktig.

Symptom vid aortaaneurysm är ofta vaga eller saknas helt, särskilt vid små aneurysm. Större aneurysm kan ge smärta i magen, ryggen eller bröstet, en pulserande knöl i buken, eller känsla av tryck på omkringliggande organ. Om aneurysmet brister kan det orsaka livshotande inre blödningar, kraftig smärta och cirkulationschock.

Diagnos ställs med bilddiagnostik. MR (magnetkamera) eller CT används för att mäta aneurysmets storlek, form och relation till andra blodkärl. Ultraljud används ofta för screening av abdominella aortaaneurysm. Om du vill undersöka aortan med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR-undersökning ger detaljerad information om aneurysmet och underlättar planering av eventuell behandling.

Behandling beror på aneurysmets storlek, tillväxttakt och symtom. Mindre aneurysm övervakas regelbundet med bilddiagnostik, medan större eller snabbt växande aneurysm kan kräva kirurgi, antingen öppen operation eller endovaskulär stentning. Förebyggande åtgärder inkluderar blodtryckskontroll, rökstopp, hälsosam kost och regelbunden motion. Tidig upptäckt och noggrann uppföljning minskar risken för bristning och allvarliga komplikationer.

Kärlförträngningar

Kärlförträngningar, även kallade stenoser, uppstår när blodkärl blir trånga på grund av uppbyggnad av fett, kalk eller annan vävnad på kärlväggarna. Detta kan minska blodflödet och leda till syrebrist i de organ eller vävnader som kärlet försörjer. Vanliga områden där stenoser uppträder är hjärtats kranskärl, halskärl (karotis) och benens artärer.

Symptom vid kärlförträngningar varierar beroende på var i kroppen de sitter och graden av förträngning. Vid hjärtkärl kan det ge bröstsmärta (angina) eller andfåddhet. Vid halskärl kan symptom inkludera yrsel, synstörningar eller TIA/stroke. Förträngningar i benen kan ge smärta vid gång (claudicatio intermittens), trötthet i benen eller sår som läker långsamt. Mindre förträngningar kan vara symtomfria och upptäcks ofta vid rutinundersökningar.

Diagnos ställs med klinisk bedömning och bilddiagnostik. MR-angiografi är en effektiv metod för att visualisera blodkärlens struktur och graden av förträngning. Alternativt används ultraljud eller CT-angiografi. Om du vill undersöka blodkärl med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information om kärlets anatomi och blodflöde, vilket underlättar planering av behandling.

Behandling beror på förträngningens placering och allvar. Livsstilsförändringar som rökstopp, hälsosam kost, motion och blodtryckskontroll är viktiga förebyggande åtgärder. Medicinsk behandling kan inkludera blodförtunnande läkemedel eller kolesterolsänkande mediciner. Vid allvarliga stenoser kan intervention som ballongvidgning (angioplastik), stent eller kirurgiskt ingrepp bli aktuellt. Tidig upptäckt och behandling av kärlförträngningar minskar risken för hjärtinfarkt, stroke och kritisk syrebrist i vävnader.

Kärlinflammationer (vaskuliter)

Kärlinflammationer, även kallade vaskuliter, är sjukdomar där blodkärlens väggar blir inflammerade. Detta kan leda till förträngningar, läckage eller aneurysmutveckling, vilket påverkar blodflödet och kan skada organ. Vaskuliter kan drabba både stora och små blodkärl och förekommer i olika former, såsom temporalisarterit, Takayasus sjukdom och polyarteritis nodosa.

Symptom vid vaskulit varierar beroende på vilka kärl och organ som drabbas. Vanliga tecken inkluderar feber, trötthet, viktnedgång, led- och muskelvärk samt hudförändringar som utslag eller blåmärken. Vid inflammation i specifika organ kan symtom uppstå där, exempelvis huvudvärk och synstörningar vid temporalisarterit, eller bröst- och buksmärtor vid större kärlpåverkan.

Diagnos ställs med klinisk undersökning, blodprover och bilddiagnostik. MR-angiografi används för att visualisera blodkärlen och upptäcka inflammation, förträngningar eller aneurysm. Ultraljud kan komplettera vid ytligt belägna kärl, och biopsi kan användas för att bekräfta diagnosen vid vissa vaskuliter. Om du vill undersöka blodkärl med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information om kärlens tillstånd och underlättar planering av behandling.

Behandling av vaskuliter beror på typen och omfattningen av inflammationen. Vanliga åtgärder inkluderar kortison och immundämpande läkemedel för att minska inflammation och skydda organ. Förebyggande åtgärder innebär främst tidig upptäckt och regelbunden uppföljning för att förhindra komplikationer som kärlskador, aneurysm eller organpåverkan. Tidig diagnos och behandling minskar risken för allvarliga konsekvenser och förbättrar prognosen vid kärlinflammationer.

Tumörer i lungor och bröstkorg

Tumörer i lungor och bröstkorg kan vara både godartade och elakartade och påverka lungvävnad, lymfkörtlar, pleura (lungsäck) och bröstvägg. De kan uppstå som primära tumörer, exempelvis lungcancer, eller som metastaser från andra delar av kroppen. Tidig upptäckt är avgörande för att förbättra prognos och möjligheter till behandling.

Symptom vid tumörer i lungor och bröstkorg kan vara hosta som inte går över, blodig hosta, andfåddhet, bröstsmärta, viktnedgång, trötthet och återkommande infektioner. Tumörer i bröstvägg eller pleura kan även ge lokala knölar, svullnad eller smärta vid rörelse. Symtomen är ofta diffusa i tidigt skede, vilket gör bilddiagnostik viktig för tidig diagnos.

Diagnos ställs med hjälp av klinisk undersökning, blodprover och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är särskilt användbart för att visualisera tumörer i mjukvävnad, bröstvägg och mediastinum, medan CT används för lungparenkymet och lymfkörtlar. Om du vill undersöka lungor och bröstkorg med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information om tumörens storlek, placering och påverkan på omkringliggande strukturer, vilket underlättar planering av behandling.

Behandling beror på tumörtyp, storlek och spridning. Godartade tumörer kan ibland följas med regelbundna kontroller, medan elakartade tumörer ofta kräver kirurgi, strålning, cytostatika eller en kombination av behandlingar. Tidig upptäckt och behandling förbättrar prognosen, minskar risk för metastaser och bevarar lungfunktion samt bröstkorgens stabilitet. Förebyggande åtgärder inkluderar rökstopp, hälsosam livsstil och regelbundna hälsokontroller, särskilt för personer med ökad risk.

Cancer

Spridning av cancersjukdom, även kallad metastasering, innebär att cancerceller från en primär tumör sprider sig till andra delar av kroppen via blod eller lymfsystemet. Metastaser kan uppstå i organ som lever, lungor, skelett, hjärna eller lymfkörtlar, och påverkar både prognos och behandlingsstrategi.

Symptom vid metastaser beror på var cancern har spridit sig. Vanliga tecken inkluderar nya smärtor, svullnad, viktminskning, trötthet, andfåddhet eller neurologiska symtom som huvudvärk och domningar. I vissa fall upptäcks metastaser tidigt via bilddiagnostik innan symtom uppträder.

Diagnos ställs ofta med hjälp av klinisk undersökning, blodprover och avancerad bilddiagnostik. MR (magnetkamera) används för att visualisera spridning till hjärna, ryggmärg, muskler och mjukdelar, medan CT och PET ofta används för organ och skelett. Om du vill undersöka spridning av cancer med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information om metastasernas placering och omfattning, vilket underlättar behandling och uppföljning.

Behandlingen av metastaser beror på primärtumörens typ, antal och placering av metastaser, samt patientens allmänna hälsa. Vanliga åtgärder inkluderar kirurgi, strålbehandling, cytostatika, immunterapi eller en kombination av dessa. Tidig upptäckt och noggrann uppföljning är avgörande för att förbättra prognos, minska symtom och bevara livskvalitet vid spridd cancersjukdom.

Hjärt- och kärlförändringar

Hjärt- och kärlförändringar är vanliga med åldern eller vid sjukdomar som högt blodtryck, diabetes och höga blodfetter. Dessa förändringar kan påverka hjärtats muskelfunktion, klaffar och blodkärl, vilket kan leda till nedsatt hjärtfunktion, arytmier, kärlförträngningar eller aneurysm.

Symptom vid hjärt- och kärlförändringar varierar beroende på typ och omfattning. Vanliga tecken inkluderar bröstsmärta, andfåddhet, trötthet, svullnad i ben och fötter, hjärtklappning eller yrsel. Vid avancerade förändringar kan hjärtsvikt eller hjärtinfarkt uppstå, vilket kräver snabb medicinsk behandling.

Diagnos ställs ofta med klinisk undersökning, blodprover och bilddiagnostik. MR (magnetkamera) är särskilt användbart för att bedöma hjärtats struktur, muskelmassa, pumpförmåga, klafffunktion och kärlens anatomi. MR kan komplettera ultraljud, CT eller angiografi för en detaljerad bild av hjärt- och kärlförändringar. Om du vill undersöka hjärta och kärl med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information som underlättar både diagnos och planering av behandling.

Behandlingen beror på typen av förändring och patientens allmänna hälsa. Vanliga åtgärder inkluderar livsstilsförändringar, blodtrycks- och kolesterolkontroll, läkemedel för hjärtsvikt eller kärlförträngningar, samt i vissa fall kirurgiska ingrepp eller stentbehandling. Tidig upptäckt och uppföljning minskar risken för allvarliga komplikationer som hjärtinfarkt, stroke eller hjärtsvikt, och förbättrar livskvaliteten.

Benskador

Benskador kan uppstå vid trauma, olyckor, fall eller vid sjukdomar som påverkar skelettet, exempelvis osteoporos eller tumörer. Skador kan omfatta frakturer, sprickor, kompressionsskador eller patologiska frakturer, och de kan drabba både långa rörben som lår- och skenben samt kortare ben i händer och fötter.

Symptom vid benskada inkluderar kraftig smärta vid skadetillfället, svullnad, blåmärken, nedsatt rörlighet och oförmåga att belasta benet. Vid vissa frakturer kan benet se deformt ut eller ha onormal vinkel. Smärta kan också uppstå vid tryck eller rörelse, och vid svåra skador kan nervpåverkan ge domningar eller svaghet i benet.

Diagnos ställs med klinisk undersökning och bilddiagnostik. Röntgen är ofta första steget för att visualisera frakturer, medan CT används för mer detaljerad bild av komplicerade frakturer. MR (magnetkamera) kan användas för att upptäcka skador på benmärg, mjukdelar runt benet och tidiga stressfrakturer. Om du vill undersöka en benskada med MR rekommenderar vi DrScan, som erbjuder snabb och professionell bilddiagnostik. MR ger detaljerad information som underlättar diagnos och behandlingsplanering.

Behandling beror på skadans typ och omfattning. Mindre frakturer behandlas ofta med gips eller ortos och vila, medan större eller instabila frakturer kan kräva kirurgi med plattor, skruvar eller spikar. Fysioterapi och rehabilitering är viktigt för att återställa styrka, rörlighet och funktion i benet. Förebyggande åtgärder inkluderar styrketräning, fallförebyggande åtgärder och behandling av benskörhet för att minska risken för framtida frakturer.

Skador efter fall

Börja din resa med oss idag.

Upptäck värdefull kunskap och insikter för att göra välgrundade beslut.

Läs vidare